I sista minuten, precis som i fjol, vandrade Eva och jag ut på Måkläppen i onsdags.
Det blev en förunderligt vacker och skön dag,
Visst var det kallt och visst blåste det, men vi hade vinden i ryggen när vi gick ut och solen var närvarande.
Stundtals i alla fall.
Vi mötte en svan som kom flygande över vattenytan helt nära strandkanten. Här vid strandkanten var vattenytan täckt av ett tunt lager issörja. På bilden ser det ut som en grynig massa.
När vi kom fram till den absolut sydligaste delen av Måkläppen hittade vi lä bakom en sanddyn och förträffliga sittplatser på en träpall.
Vi packade upp vår matsäck och lät ridån gå upp.
Scenen kantades av en isbarriär och gräsanden fick sträcka på sig för att öga mot öga hälsa oss åskådare välkomna.
Lite längre ut i issörjan fanns statisterna - måsar, trutar och fler änder. Deras agerande bestod i att simma av och an, flaxa med vingarna och lyfta då och då för att landa igen en liten bit bort.
Sälarna hade någon slags överraskningsroller och poppade upp lite här och var, spelade nyfikna betraktare och försvann ljudlöst och stilla ner under det kalla scengolvet.
Huvudrollsinnehavaren har vi här. Skrattmåsen skrudad i vinterscenkläder.
Ser till att sortin blir effektfull när han sveper i väg med sina mantelvingar utbredda.
Dramatiker och estradör!
Så var skådespelet över. För i år i alla fall.
Och vi vandrade tillbaka till vår bil med en glödande solnedgång som extranummer!
God afton önskar skogseva